Häromdagen gick återigen en nära bekant bort i cancer. Det är så otroligt tragiskt att forskningen inte lyckas lösa cancerns gåta. Egentligen har inte mycket hänt på många år. Förutom inom vissa cancerformer. Och jag har för mig att det mesta är kirurgi som gått framåt. Fler och fler får cancer. Och kanske är det pga det som statistiken ibland säger att vi botar fler och fler… Men fortfarande dör för många… En del påstår att forskningen har valt helt fel spår… Jag återkommer till det längre ner.
Lite statisktik
* Cancer är den vanligaste orsaken till för tidig död i världen
* Antalet dödsfall i cancer bland jordens befolkning beräknas ha tredubblats fram till år 2050
* I USA dör mer än 550 000 varje år i cancer
* I Sverige dör 65/dag i cancer
Och jag har själv cancer. För säkerhets skull, två olika sorter. Båda är hudcancer. De heter bacalcellscancer och skivepitelcancer. Läkarna säger att jag inte ska vara orolig… Båda är borttagna. Men jag vet att sådant ofta återkommer. Ordet cancer är läskigt. Det är såklart ännu läskigare att säga att man själv har det i kroppen. Vilket i och för sig alla sägs ha. Men kroppen tar i de flesta fall hand om det… Men jag är ändå lyckligt lottad som verkar ha ganska lindriga former. Även om jag vet att i alla fall skivepitelcancer kan vara allvarlig.
Nu är det inte därför jag skriver. Men som lite som bakgrund till mitt stora intresse för om det går att förebygga eller bota. Som hälsonörd så läser jag allt jag kommer över i fråga om kost, hälsa, sjukdomar, livsstil, mm. Och inte sällan läser man en solskenshistoria. Någon som bestämt sig för att läsa på, skaffa kunskap och försöka själv där sjukvården går bet. De är modiga människor. Det är ju lite grann att sätta sitt liv på spel. I alla fall för dem som tackar nej till vård. Många gör förstås både och. Att de samtidigt som de får traditionell vård, också gör åtgärder de tror på, som inte sällan har med livsstilen att göra.
Men det är inte bara olika privatpersoners solskenshistorier som får mig att fundera på om det finns något som inte sjukvården vill, kan eller får ta till sig. Det finns idag ganska mycket forskning som visar på livsstilens betydelse vid cancer.
Lite korta fakta
Professor Otto Warburg (fick Nobelpriset i medicin 1931) visade redan på 1920-talet att cancerceller har en annorlunda metabolism (ämnesomsättning), jämfört med friska celler. Därför är cancerceller mycket beroende av socker (glukos). Den amerikanske forskaren Thomas Seyfried har fortsatt forska i Warburgs fotspår och bekräftat hans teser. Seyfried presenterar dessa i boken ”Cancer as a metabolic Disease”.
I boken berättar han att om man avlägsnar cellkärnan från en cancercell, och ersätter den med kärnan från en frisk cell, så fortsätter den ända att vara en cancercell. Och det motsatta. Om man tar kärnan från en frisk cell och ersätter den med kärnan från en cancercell, så förblir cellen ändå en frisk cell.
Vad betyder det? Jo, att den egenskap som definierar en cancercell inte finns i cellkärnan och dess DNA. I stället är det cytoplasman och de där befintliga mitokondrierna (cellens motor), som är det viktiga. Så det betyder att cancerforskningen troligen i många år sökt efter cancerns gåta på fel ställe. I cancercellernas gener! Är det därför cancerforskningen går trögt? Våra gener har ju inte förändrats något större på tusentals år. Däremot har vår miljö, vår livsstil och inte minst kosten förändrats oerhört drastiskt det senaste halvseklet. Så kanske är det logiskt att kosten också kan göra jätteskillnad när man väl fått cancer eller för att förebygga cancer. Varför forskas det så lite på det?
Spännande intervju på gång
Jag kommer framöver att skriva mer om detta, i takt med att jag fördjupar mig i ämnet. Bl a har jag idag fått ok att göra en intervju med en person som botat sig från aggressiv skivepitelcancer, som också hade spridit sig till lymfan. Personen uppger dessutom att han hjälpt 5-6 andra med svår cancer att bli helt friska. Och jag har också fått ett halvt löfte om att få träffa någon av dessa. Jag vill försöka bilda mig en uppfattning om det är sant och hur det i så fall gått tillväga.
Länkar
För att du inte ska tro att jag blivit fullständigt galen, så är här lite länkar till sidor som är lite mer etablerade än min, och som tar upp ämnet. Jag kan särskilt rekommendera duktiga Anna Sparres pod och blogg.
Anna Sparre om cancer
Annika Dahlqvist om cancer
Lars Bern (fd medlem i Cancerfondens styrelse) om cancerforskning på villovägar
Ann Fernholm (som jobbar på en bok om kost och cancer) om en tänkbar orsak till att cancerforskningen går trögt
Föredrag om kost och cancer
Dessutom kommer två av föredragen på det event jag själv ska föreläsa på i Säffle i juni, handla om kost och cancer:
Jan Hammarsten (Docent, Överläkare i urologi och Associate Professor vid Göteborgs Universitet) “Livsstils- och dietförändringar som kan minska risken för cancersjukdom”
Ann Ferholm “Cancer – varför drabbas allt fler i fetmans fotspår?”
Jag återkommer!
Kram Benny
FEEL GOOD & HAVE FUN!
Gilla Feel Good & Have Fun på Facebook och Instagram.
Du når mig på benny@feelgoodhavefun.nu eller på tel 0708-519161 om du har tankar och synpunkter.
Hej! Min tro är att vi missar att få med alla delar.. allt är energi och jag tror att får man med alla delar så som både de fysiska och mentala bitarna så att all ”låst energi” kan frigöras så blir det lättare att läka. Jag tror att våra känslor har en påverkan i orsaken till fysisk sjukdom. Men observera att det är min tro ❤
Hej Sofie! Tack för din kommentar. Helt klart spelar känslor och hur vi mår psykiskt en jätteroll i sjukdomar. En av mina favoriter bland vetenskapsjournalister är Henrik Ennart (också författare). Han skrev häromdagen ”Bra hälsa beror inte bara på en enda sak, som träning. Det är många bitar som behöver falla på plats i en sund livsstil: mat, motion, vänner, en känsla av meningsfullhet, lagom med stress, god sömn, frisk luft, rent vatten, självkänsla, ja, listan tar nästan aldrig slut.” Problemet är väl att det är svårt att forska på just känslor och psykiskt välmående. Men det spelar helt klart en stor roll. Att t ex vara djupt olycklig är troligen ingen höjdare för vår hälsa.